Folk med ideologitänk har ofta en inre konversation varje gång de häver ur sig ännu
en floskel som deras doktrin präntat in i dem, de känner att de är goda
socialdemokrater/fascister/liberaler/socialister/konservativa/kristna/muslimer/judar
eller vad de nu kallar sig.
De har format en intellektuell belöningsprocedur där allt hyllande av rörelsen,
dess ideér, dess ledare och dess terminologi har blivit ett sätt att hävda
deras egna individ. De känner en inre styrka stödd i ett vältrande, ja en masturbation
till och med av det falska egot sprunget ur dessa doktriner.
Dessa tankegångar vill låsa fast sig, de säger
sig ofta vilja hålla en rak kurs, ha ordning och reda och vad för ursäkter de än
kan tänkas ha på lut. Jag håller med, de har en rak kurs, den pekar käpprätt åt helvetet
bara. Ett intellektuellt helvete där man inte tillåts yttra en avvikande tanke
eftersom de härskande förhärskas av en mental tvångströja som inte ens låter dem
tänka en kättersk tanke varvid varje uppkomst av en sådan annihileras av doktrinen.
Ett orwellianskt helvete.
Så eftersom dessa människor finns i varje rörelse och hyllar varje ideologi,
så borde alla de självprogrammerande människorna med en insikt om sin
ideologi, vad de föredrar i dem och vad de inte håller med om i dem vara motgiftet.
Kättaren kommer alltid vara lösningen på kulturell stagnation.
De människor vars egna bild av friheten blivit ersatt av masspropaganda är de mest ofria
eftersom de då inte kan se sina fiender, deras mål eller ens sina egna.
Detta låter ju högst konspiratoriskt och många undrar säkert i sann västerländsk anda; Vem kan vilja ta ifrån oss våra rättigheter, med vilka mål och hur kan man i sin vildaste fantasi tro
att de ska lyckas?
Min åsikt är att de redan lyckats, vi har bara inte insett det än p.g.a. att vi inte fått höra
det. Vi får inte höra om privat ägande över tryckandet av valutan i flertalet av världens mest
inflytelserika ekonomier och militära makter och således inte heller om manipulationen av fria
val under inflationens ok. Vi måste som Jesus säger söka sanningen själva för att finna den.
Vi måste börja rota där vi fått höra att endast galenskap finns att finna för världen är själv
fast i allmänt accepterad och sålunda friskförklarad galenskap.
Vi måste göra ett gott arbete i att statuera frihetens exempel genom att ständigt kritisera,
aldrig fastna på en förklaring och hålla den över all kritik för den kommer således bli vår
mentala tvångströja. Ständigt föra dialog med varandra och oss själva för att ständigt utvecklas
är kriteriet för den nya tänkande människan som skall kunna överleva dogmatikens tidevarv.